Lilla Jönssonligan och Cornflakeskuppen från 1996 är en film som många växte upp med. Rollistan i Lilla Jönssonligan och Cornflakeskuppen blev helt enkelt perfekt och skapsade något speciellt. Skådespelarna gjorde något unikt tillsammans när de skapade karaktärer som vi fortfarande minns idag. Det är värt att titta närmare på hur rollfördelningen fungerade så bra.

Huvudrollerna som gjorde filmen möjlig

Stellan Skarsgård spelade Sickan med själ och humor. Hans sätt att leda gänget gjorde honom trovärd som ledare. Jarko Lahtinen var Vanheden, mannen med planen (och vilken plan det var). Han gjorde alla skratt genom sitt sätt att röra sig och tala. Rickard Wolff spelade Doktor Losj och tog rollen med full allvar. Varje skådespelare bidrog med något unikt. Tillsammans skapade de något större än sina enskilda prestationer. De här valen av skådespelare var helt enkelt smarta och väl genomtänkta.

Varför rollistan kändes autentisk

Skådespelarna passade sina roller som hand i handske. Deras interaktion skapade filmens charm på ett naturligt sätt utan att verka påtagen. I scenen där gänget planerar sitt första brott ser du hur väl de förstår varandra. Skarsgård och Lahtinen hade en kemisk reaktion som gjorde varje dialog rolig och levande. Du trodde helt enkelt på att dessa människor var vänner. Deras humor flöt tillsammans utan att verka forcerad. Det var autentiskt och helt fritt från överdrifter.

Filmens plats i barnfilmernas historia

Cornflakeskuppen representerade en viss typ av 90-talsbarnfilm som faktiskt var bra. Den var lustig för barn men också för vuxna, vilket var rätt sällsynt då. Rollfördelningen var helt central för detta faktum. Svenska skådespelarkonstnärer kunde göra både action och humor på samma gång utan problem. Filmen visade att barnfilmer inte behövde tala ned till sin publik. Rollista gjorde filmen tidlös på ett sätt som många senare filmer inte lyckades med. Den fungerar fortfarande när nya barn tittar på den idag. Skrämtet håller. Historien håller. Det är helt rollernas förtjänst.